April månad. Vår och sommarkänslor i luften och livet leker. Nja, för mig har det varit den värsta månaden i mitt liv. På riktigt. Det hände en helt oväntad sak som gjorde mig chockad och helt trasig. Eller jag var redan trasig det var ju därför detta hände. Jag har kämpat på med min kropp som rasat hälsomässigt och det har tagit hårt på mig och hela jag har rasat. Nu i efterhand när jag blickar tillbaka på dessa två veckor så är det de bästa som kunde ha hänt så jag äntligen kan bli hel igen. Det har varit så mycket ångest i min kropp men nu är jag äntligen vaken och jag vill/kommer aldrig att somna igen. Livet och människorna omkring mig är för fint för att inte vårdas. Min kropp mår bättre och bättre för varje dag och jag är så tacksam att det går åt rätt håll. Jag är också så tacksam för att jag hade just Sofia vid mig i denna kris och hon har varit allt man kan drömma om hos en vän. Även fast hon har svin mycket på jobbet och själv inte mår hundra så messar hon varje sekund typ (!) med pepp och ger allt för att jag skall må bättre. När jag ringt henne om kvällarna och mår pyton så hoppar hon på tunnelbanan direkt. När man får perspektiv på saker och ting i livet inser man hur vissa andra saker är som en fis i rymden. Jag hade ju en minikris i början på året som jag såg som en förlust som jag kämpade för. Men nu i efterhand så har jag insett att det var en vinst och inget värt att kämpa för. April har alltså varit fullt med smärta och ångest men samtidig är det den bästa månaden för jag är på väg mot toppen! Jag vaknar varje morgon och tänker hur lycklig jag är som har alla dessa fina människor vid min sida och ler och tänker att detta blir en underbar dag. Och det blir det.